Post by newsoft on Mar 20, 2005 1:47:47 GMT 1
Krigsdagbok U-101
Lorient, Frankrike: 3 oktober 1940
Mitt huvud är inte vad det borde vara sedan festen igår kväll. Måste försöka låta bli att smaka på den den där fördömda konjaken nästa gång, eller åtminståne konsumera mindre.
Idag startar vår (och min första som befälhavare) första resa med vår nya båt. U-101, en VII B kölsträckt på Germaniawerft i Kiel i mars '39. Klar för tjänst ett år senare. Jag tar över henne efter Fritz Frauenheim då han har bytt till en större typ IX. Det är väl bekvämare antar jag.
Avfärd från Lorient
Mannarna verkar förväntansfulla och sugna på att visa vad de går för. Frågan är bara, håller jag måttet? Vi lämnar hamnen utan större problem. Folk är och vinkar av oss och orkestern spelar som vanligt men jag önskar att uppmärksameheten vore mindre då man aldrig kan veta om motståndsrörelsens tentakler når ända hit.
BF15, det är sektorn vi skall patrullera enligt ordern från BdU. Strax syd om Storbritanniens sydvästra spets. Folk gillar visst att bada på dess stränder. Men nu är det inte läge för det. Höst, kallt och.. krig.
Vädret är trots detta lysande. Klar himmel nästan ingen sjögång. Övar lite på alarmdykning. Tommies plan kan dyka upp från ingenstans.
Dags att trimma in manskapet.
Natten är lugn.
4 oktober 1940
Det händer inte mycket idag heller men på eftermiddagen när vi har kommit fram till vår patrullsektor ser vi rök på horisonten. Vi närmar oss för att titta men ser snart att det rör sig om ett örlogsfartyg, förmodligen en jagare. Vill inte ta några chanser och dyker därför och väntar till mörkret inbrott.
[glow=red,2,300]Kl. 23:00:[/glow] Fritz hökögon har trots mörkret fått syn på en liten fraktångare som rör sig på motsatt kurs, sydväst. I mörkret bestämmer jag mig för att slå till på ytan. De kan omöjligt se oss, så lågt som vi ligger i vattnet. Släpper iväg en ål (mer behövs inde) och den finner sitt mål. Vårt första offer!
5 oktober 1940
Spenderar det mesta av dagen på ytan och tuffar på i 13 knop. Stämningen är hög sedan gårdagens fångst.
[glow=red,2,300]Kl. 18:30:[/glow] Vi ser rök på horisonten igen. Denna gång är det ingen jagare, utan ett bra mycket större fraktfartyg än det vi sänkte igår. Hon närmar sig snabbt och jag dyker till periskopdjup för att bara invänta henne.
Förbereder en salva med två torpedskott. Väntar.., väntar.. LOS!! på 1500 meters avstånd låter jag skotten gå. En vattenkaskad reser sig men bara en. Den andra missade. Skjuter en till som också den missar, men den fjärde träffar sitt mål. Trots detta ångar hon på. Hon ändrar dessutom kurs. Jag fattar beslutet att vi skall gå upp och hålla henne stången med 88'an på däck tills vi har laddat om torpederna.
Skickar upp kanonservisen och de börjar skjuta på skeppet. Det är en ganska stor båt på ca 6000 ton. Till slut, efter ett tjugotal granater måste vi ha träffat något eldfängt, för vi hör en dämpad explosion och ryggen knäcks på henne? Kan det ha varit ammunition på väg till Tommies? Pojkarna jublar hur som helst. Den andra på bara två dagar. Det här ser lovande ut.
..to be continued
Lorient, Frankrike: 3 oktober 1940
Mitt huvud är inte vad det borde vara sedan festen igår kväll. Måste försöka låta bli att smaka på den den där fördömda konjaken nästa gång, eller åtminståne konsumera mindre.
Idag startar vår (och min första som befälhavare) första resa med vår nya båt. U-101, en VII B kölsträckt på Germaniawerft i Kiel i mars '39. Klar för tjänst ett år senare. Jag tar över henne efter Fritz Frauenheim då han har bytt till en större typ IX. Det är väl bekvämare antar jag.
Avfärd från Lorient
Mannarna verkar förväntansfulla och sugna på att visa vad de går för. Frågan är bara, håller jag måttet? Vi lämnar hamnen utan större problem. Folk är och vinkar av oss och orkestern spelar som vanligt men jag önskar att uppmärksameheten vore mindre då man aldrig kan veta om motståndsrörelsens tentakler når ända hit.
BF15, det är sektorn vi skall patrullera enligt ordern från BdU. Strax syd om Storbritanniens sydvästra spets. Folk gillar visst att bada på dess stränder. Men nu är det inte läge för det. Höst, kallt och.. krig.
Vädret är trots detta lysande. Klar himmel nästan ingen sjögång. Övar lite på alarmdykning. Tommies plan kan dyka upp från ingenstans.
Dags att trimma in manskapet.
Natten är lugn.
4 oktober 1940
Det händer inte mycket idag heller men på eftermiddagen när vi har kommit fram till vår patrullsektor ser vi rök på horisonten. Vi närmar oss för att titta men ser snart att det rör sig om ett örlogsfartyg, förmodligen en jagare. Vill inte ta några chanser och dyker därför och väntar till mörkret inbrott.
[glow=red,2,300]Kl. 23:00:[/glow] Fritz hökögon har trots mörkret fått syn på en liten fraktångare som rör sig på motsatt kurs, sydväst. I mörkret bestämmer jag mig för att slå till på ytan. De kan omöjligt se oss, så lågt som vi ligger i vattnet. Släpper iväg en ål (mer behövs inde) och den finner sitt mål. Vårt första offer!
5 oktober 1940
Spenderar det mesta av dagen på ytan och tuffar på i 13 knop. Stämningen är hög sedan gårdagens fångst.
[glow=red,2,300]Kl. 18:30:[/glow] Vi ser rök på horisonten igen. Denna gång är det ingen jagare, utan ett bra mycket större fraktfartyg än det vi sänkte igår. Hon närmar sig snabbt och jag dyker till periskopdjup för att bara invänta henne.
Förbereder en salva med två torpedskott. Väntar.., väntar.. LOS!! på 1500 meters avstånd låter jag skotten gå. En vattenkaskad reser sig men bara en. Den andra missade. Skjuter en till som också den missar, men den fjärde träffar sitt mål. Trots detta ångar hon på. Hon ändrar dessutom kurs. Jag fattar beslutet att vi skall gå upp och hålla henne stången med 88'an på däck tills vi har laddat om torpederna.
Skickar upp kanonservisen och de börjar skjuta på skeppet. Det är en ganska stor båt på ca 6000 ton. Till slut, efter ett tjugotal granater måste vi ha träffat något eldfängt, för vi hör en dämpad explosion och ryggen knäcks på henne? Kan det ha varit ammunition på väg till Tommies? Pojkarna jublar hur som helst. Den andra på bara två dagar. Det här ser lovande ut.
..to be continued